Föreläsningen behandlar de första städerna i Österbotten, med Uleåborg 1605 och Vasa 1606 som de två första. Sedan grundades i snabb takt en rad till längs kusten. Statsmaktens intresse av att koncentrera handeln till orter där den kunde beskattas är uppenbart. Men låg det också i böndernas intresse att städer grundades i ett landskap som tidigare var helt utan städer? Blev städerna lagom många, för få eller alltför många?
